picturing

För ett par dagar sen, när jag håller på och rensar mitt rum, upptäcker jag att i en av mina gamla OKEJ tidningar fanns det en intervju med Emma Svensson. Bara för att jag var uttråkad några dar senare så söker jag på hennes namn och får upp Rockfoto.nu, sidan hon har skapat.
Herregud.
Vet inte hur jag ska uttrycka mig, men att det finns ett sånt jobb är ju liksom... det är mitt drömjobb! Längst fram på konserer och fota. Det betalar jag för, varför inte få betalt i stället? Jag blev helt förälskad i bilderna på sidan och sitter och, gapandes som en guldfisk, klickar igenom bilderna. Det är som den där kreativa sidan som jag letat efter hela sommaren har vaknat ur graven och sätter min värld i gugning. Mina fingrar kliar som spindlar gömt sig under naglarna och jag känner mig galnare än varulven Michael Jackson förvandlas till i Thriller. Jag vill fota, varför bor jag inte i New York, London eller Paris? Då hade jag skuttat ut genom fönstret på direkten och gjort stan med kameran! (Eller inte, jag är faktisk tjej och skulle kanske gjort iordning mig först, men you get my point).

Nu börjar jag tappa bort mig lite, så jag visar några bilder ist. More action, less talking.


Mando Diao.


Slagsmålsklubben.
Känns ganska typiskt dom...


Håkan Hellström.


Coldplay.
Favoriten.