picturing

Igår la jag mig lite för sent med tanke på hur trött jag var. Friiiida & jag bakade 88 cupcakes och är fortfarande inte klara med glasyren, till sist blev vi så trötta så hon råkade spilla ut ris över halva köket och jag vatten över andra halven. Sen tappade vi riset vi sopade upp i vattenpölen. Inte kul vid tolvtiden sådär. Nej, nu ska jag hoppa in i duschen. Jag börjar känna mig lite human - morgonpromenix (underbara sol!), kokt ägg och dusch. Som söndagar ska vara.


Fast ja, sen ska jag jobba, fortsätta med glasyren med Frida och sen göra något jättemegasuper busigt. IIIIIIIIIiiiii

Precis när jag blivit lite övertrött så blir jag lite för djup. Jag skulle kunna bläddra foton i timmar (ja, helst Annie Leibovitz), fota allt och ingenting, skriva texter, sagor, noveller, tankar, dikter, läsa låttexter och citat och lyssna på akustiska lugna låtar. Med en kopp te och jag skulle kunna hålla på hela natten. Men nej, jag ska upp tidigt imorgon. Hej verkligheten, redan tillbaka?

Just nu har jag en mega lust att gå på konsert. Gärna gratis, gärna ute, gärna i värmen med shorts, gärna Salem al Fakir. Igen. Men, Foo Fighters kommer i sommar! Jag ska försöka övertala bror att byta den valfria musikalen som jag fick i födelsedags present mot Foo Fighters. Det vore grymt.  

Ja, den nya grymma designen står återigen Elsa för. Min favorit hittills!
Passar i hjälm gör hon också.

Precis ätit frullerulle och ska snart gå till stationen för att åka och jobba. Det är soligt, så det kan ju faktiskt bli en skön promenad... känner mig alltid lika cool när jag säger att jag ska jobba men känner mig som världens tönt när jag faktiskt jobbar. Jag pratar bebisspråk med åldringar ungefär. Äsch, det är pengar det med.

weheartit

Alltså jag har träningsvärk inuti mitt skulderblad.

Det har gått många veckor nu. Det känns som igår som jag sa "nu har det gått en vecka, sjukt". Men han är fortfarande borta och jag har fortfarande hans leende på näthinnan. Det är bara fel, allting blev upp och ner. Det är så enkelt - han hör hemma här. Men han har fortfarande inte kommit tillbaka och det gör att jag bara inte kan återgå till det normala. Vart jag än vänder mig finns det ingen som har svaret på när det här är över. Det är en mardröm som inte tar slut.

Något av det värsta är att när jag blir påmind om honom, ser honom inuti mitt huvud, blir jag nere. Jag vill att bilden av honom ska göra mig varm, för han spred värme. Bilden ovan, som jag älskar, ska få mig att skratta och inte gråta.  

Elsa här. Eva är inte död eller spårlöst försvunnen om ni nu tror det. Nej, hon har turen att befinna sig på andra sidan jordklotet. I Filippinerna närmare bestämt. Lyckosten där. Men hon kommer nog hen snart. Eftersom att jag var så snäll och berättade detta för er nu tänker jag vara ännu snällare och lägga ut fina bilder också. Så gör man om man heter Elsa. Till Eva: Om nu inte gillar det här, skyll dig själv som lämnar ut ditt lösenord hej villt. Moahaha. Pussar och kramar och hela det kalaset osv.