picturing

©


Jag har gjort om lite i mitt rum, målat om närmare sagt. Känner mig ganska så stolt, jag har ju gjort det mesta själv. Att stå i ett ekande tomt rum, med öppet fönster och en iPod allt som allt, det är något jag om någon kan känna mig nöjd med. Det ger en tid att tänka, och det fixar jag. Men, trots all tänketid så kändes det sorgligt att vara fast i ett mörkt rum iklädd brors gamla badbyxor och min gamla Tokio Hotel tröja (vi har alla syndat, haha. Nej men det är kläder som får få fläckar liksom) medans det var en av sommarens varmaste veckor ute och alla andra är ute och badabadabadar. Sen så blir man ju såklart klar med målningen när hösten kommit. (Alla ni som påstår att det är sensommar, ni har FEL. Det är FÖRHÖST. Eftersom att jag total älskar hösten) 
Nu har jag även flyttat in möbler och sådant, men det ser fortfarande väldigt... tomt ut. Strikt och opersonligt. Men vem vet, kanske får ni se hur det blir när det är klart?
Imorgon ska jag och mamma åka in till Stockholm och bara ta bilder. På Stockholms vatten och... vad det nu mer finns för Stockholmiskt. Jag ska nämligen göra en tavla av det och vill helst att det ska vara på en bild i Stockholm, annars tar jag förhoppnings vis en bra bild i Tyskland i oktober eller London på höstlovet. Men Stockholm känns mest "personligt". Ja, det är så min sista sommarlovs dag spenderas. Med min kamera. *ignorera mamma*

ps. texten på bilden syns igenom fyra lager av den nya färgen som jag målade över, haha. Fast bara om man riktar lampan dit, så ser man att det står I'm. ds.