något som stoppar mig från att andas.
Borttaget, för privat.
Eva, jag vet hur det är när man sjuker hela vägen ner. Det har hänt mig mycket på sistone, och det händer säkert alla någon gång. Det är ett rent helvete jag vet, det känns som att det inte finns något att leva för och att allt är meningslöst. Precis allt. Men det finns alltid folk som finns där för dig. Det finns alltid dom som bryr sig om dig, det finns alltid något eller någon att leva för. Jag har hittat mitt sätt att ta mig upp igen, och det är att prata och gråta. Det är att släppa ut allt till någon jag litar på. Jag har hittat den som hjälper mig upp i varje läge och dom som tar emot mig med öppen famn. Det är mitt sätt och ja är säker på att du också hittar något sätt!:) Och du ska veta att om du behöver mig så finns jag alltid här för dig:)<3
