picturing

Bild: the girl who tamed the tiger

Just nu är jag i en del av mitt liv som jag aldrig kommer glömma. Aldrig.
Om 1 år, så kommer jag läsa min dagbok och känna det som om det vore igår. Om 10 år. 30 år. Sen går nog jorden under.
Iallafall så känns det som om jag håller i en stor grej att jag tror jag ska spricka. Något som ingen riktigt vet om. Mitt hjärta är belastat varje sekund och det gör hela livet tungt, samtidigt så är det fina med livet just nu att jag känner allt. Varenda lilla känsla som strömmar genom min kropp känns så förskräckligt mycket. Ett leende som någon gett mig kan hålla mig på humör flera dagar men när saker och ting går minsta neråt så känns det verkligen som livet är värdelöst. Bokstavligen.
Jag kan ligga vaken i timmar och bara känna fjärilar susa igenom magen som ett tredje världskrig. Det jag känner nu, vareviga dag, minut, sekund, andetag, hjärtslag, är starkare än något annat någonsin. Känslan är helt paralyserande, jag kan inte tänka klart på något annat.
Min dagbok håller på att bli överbelastad men den här hemligheten är förskräcklig. Känns som om jag håller andan och knappt kan andas. Så jag var tvungen att klämma ut det här.