picturing

Jag har tänkt på en sak, vilket är rätt komiskt i det här sammanhanget (men det förstår ni inte förräns ni kommer till poängen).

För tre dagar sen, på matten i skolan, så letade jag efter en miniräknare. Först kollade jag i klassrummet, men det fanns inte där. Då kollade jag efter min matte lärare, men han syntes inte till. Så jag frågar en ca 5- 10 personer om de har en miniräknare över eller vet var de finns. Ingen vet.
Jag letar i korridoren. I två grupprum. I sjuans klassrum. Jag försöker sno en från Emil, men fick nästan ett blå märke.
I nians klassrum hittar jag min mattelärare som ger mig tillåtelse att gå in i personalrummet för att hämta miniräknarna (vi får egentligen inte vara där, men jag hade utan tvekan gått in där ändå om jag inte hittat honom). När jag väl återgår till uppgiften kommer det idiotiska.
Jag slår in tre gånger sex. Innan jag ens klickat på = tecknet så har jag räknat ut vad det blir i huvudet. Arton.

Idag har vi miniräknare i mobilen, vi har GPS, vi har internet som omringar oss. Google och Wikipedia. Har du en fråga så googlar du det, svårare än så behöver det inte bli. I mellanstadiet undrade jag varför jag skulle lära mig gångertabellen när jag ändå skulle få en mobil med bl.a. miniräknare när jag började högstadiet. Kanske inbillar jag mig, men lärarna verkar få det svårare och svårare att försvara skolplanen för varje år. 
Vi har redan facit, åt vilket håll vi än vänder oss. 

Men är det egentligen bra? Är det hälsosamt? Jag tror vi backar i utvecklingen. Tekniken rör sig framåt i 180, javisst, men mänskligheten är så för jäkla bekväm nu. Vi blir lata. 
Jag hörde att man använder hjärnan mindre när man tittar på TV än när man sover. Hur många barn tittar inte på TV nu istället för att... läsa, exempelvis. Läsa är hjärngympa.

Inte bara nät det gäller att tänka heller, utan hur mycket vissa rör på sig.
Äta? Beställ pizza.
Spela fotboll? Nej, datorspel.


Inte för att jag är fantastiskt. Men, kanske är det en väckarklocka för mig. Jag måste inte ha miniräknare. Det går att fixa det själv. Och ärligt talat så beundrar jag människor som inte använder miniräknare. Som kommer ihåg vad all den där (onödiga) faktan som vi lärde oss för många år sen om en svensk (oviktig) kung. 
Människor som kan rabbla upp Sveriges kungar.
Kan historiska årtal utantill.  
Som kan räkna ut hur mycket det kommer kosta med kakel för ett nytt badrum.

Ja, ni förstår - det är beundransvärt enligt mig.


Humor - sexigt? Inte i jämförelse med intelligens.