picturing

Nedre bilden är inte min, vilket ni nog förstod (vet inte var den kommer ifrån). Lejonmanen är ju självfallet jag, en flummig kväll hos Elsa tagen av Bella.


Idag sken solen och jag mår bättre. Sen har jag skrattat mer än vanligt.
Åh, förresten. Jag måste dela med mig av det för att kunna släppa det: i förrgår natt vaknade jag av att jag gav vägen en dansk skalle. Och då menar jag inte att jag vände mig om och råkade knocka väggen utan det var verkligen som om jag drämde till allt jag kunde in i väggen i sömnen. Det gjorde så sinnes sjukt ont att jag nästan började gråta men skrattade istället.
Nu vet ni. Nu ska jag koka te med honung och lyssna på Salem (som rubriken).