Det är tur att Håkan alltid fortsätter levera i alla fall.
Ni vet känslan när man är riktigt riktigt trött? Trots att jag var det tog jag mig ut i regnet och höststormen (stört vad det blåste) och det är stört vad glad man blir av lite endorfiner. Nu lyssnar jag på denna och flyger på moln.
Kommentarer
Trackback
